Kapitel 2 Allra först en varningstext: Detta inlägg hamnar inte inom kategorin underhållning. Läsare tillsammans aversion mot formler samt abstrakta resonemang uppmanas avsluta läsa här. Även avancerade läsare varnas: jag existerar övertygad om att resonemangen kan framstå som handviftande övertolkningar och från atmosfärisk luft gripna fria fantasier, korrekt och slätt felaktiga. till båda kategorier är risken för ännu en förstörd dag överhängande. Och man behöver inte vara särskilt uppmärksam för att tillsammans med stor säkert inse hur intrigen är uppbyggd samt hur slutscenen och upplösningen blir (vad blir bortrakat).
Uppfattade någon att avsnitt 1 avslutades med några halsbrytande antaganden som bas för en diskussion angående atmosfärens avkylning? Jag börjar detta kapitel med för att i detalj gå igenom detta resonemang.
Atmosfärens temperaturprofil Eftersom oss för standardatmosfären känner temperaturerna vid jordytan (TBOA) samt vid den sk tropopausen (TRP: tropopause, MOA: mittpunkt of atm
Atmosfärens olika lager
Ovanför troposfären samt upp till cirka 50 km höjd har oss stratosfären. I den lägre stratosfären är temperaturen ganska konstant och i den övre sker det en ökning av temperaturen upp mot nära noll grader nära gränsen (stratopausen) till nästa skikt. Detta beror på för att ozonet på dessa höjder absorberar strålning från solen vilket värmer upp atmosfären. Här förekommer ibland även de ovanliga pärlemormolnen på cirka 20 km höjd.
Ytterligare högre upp från jordytan ligger mesosfären. Där avtar återigen temperaturen med höjden till att vid mesopausen bli atmosfärens kallaste område. Paradoxalt blir mesopausen som allra kallast under sommaren. Det är också då som det kan bildas nattlysande moln vid omkring 85 km höjd.
Atmosfärens översta lager kallas inom denna indelning för termosfären samt det sträcker sig flera hundra kilometer ut ifrån jorden. Från mesopausen samt några tiotals km upp ökar temperaturen snabbt med höjden. Hur mycket temperaturen stiger beror på h